Kapitel 1
Louise stirrade ner i sin latte. Hon hatade henne, hon ville döda henne eller i alla fall hälla latten över henne. Jävla Kajsa. Hon tittade upp himlen hade börjat bli grå, svenkst väder. Louise reste sig och slängde latten i en sopptunna, den var ändå iskall. Hon traskade bort mot Drottninggatan och in på ett av de H&M som låg där, men hittade inget som det var värt att stå i den långa provrumskön för. Istället gick hon ut och slog sig ner på en bänk. Hon kunde höra munspelsmannen.
- UT!! Jesper kastade en bok efter sin lillebror.
Han stängde dörren till rummet och hakade i den lilla haspen som han själv monterat. Han kunde inte förstå varför hans föräldrar var tvungna att köra på policyn "Inga-lås-på-rummen". Och sen undrade de varför ahn inte tog med några kompisar eller tjejer hem, det gick ju inte att få vara ifred. Patrik smög ju in eller knuffade upp dörren på glänt och satt och tjuvlyssnade.
Jesper loggade in på facebook. Inget nytt, bara någon som kommenterat på någon annans foto. Han plcokade upp mobilen och skickade iväg ett sms till Jonas. Kanske kunde han tänka sig att hitta på något eller ännu bättre så visste han om någon fest som skulle äga rum senare under kvällen. Jonas, partykungen.
Louise tog upp mobilen. "Jag hatar dig", skrev hon. Men hon kunde inte förmå sig att skicka iväg det. Hela hennes värld skulle rasa. Iställer reste hon sig och gick ner i tunnelbanan, dags att åka hem.
Väl hemma ställde hon sg och tittade ut genom fönstret in till grannen som bodde rakt över. Trots att gardinerna var fördragna visste hon att de två små sönerna tittade på barnprogrammen. Hon gick bort till kokvrån och öppnade kylskåpet. Det fick bli två bananer och keso till kvällsmat.
Mobilen pep, ett sms från Kajsa. Hon läste det och kastade mobilen i väggen. Det jävla aset!
Kajsa tittade på displayen när sms gick iväg. Louise skulle få ångra allt. Man muckar inte med Kajsa. Vem trodde hon att hon var? Det va Kajsa som hade lyft upp henne från marken, det var hon som var orsaken till att någon ens visste vem Louise var. Fattade hon inte det, hon var ingenting utan Kajsa.
Telefonen ringde.
- Jesper.
- Tja mannen, party i solna ikväll. Kajsa du vet, pappasflicka.
- Ahh. Okej, jag är på. När drar vi?
- Vi drar till Mange på förfest, kom dit när det passar, du vet.
- Kommer. Tja.
Jesper la ner telefonen på skrivbordet. Han log åt Jonas, Kunde han ens säga en mening utan att säga "du vet"? Förmodligen inte.
Kajsa alltså, tjejen som de flesta killar hade hånglat med, men som ingen tycktes vilja ha. En riktigt bortskämd liten skit, men hon brukade ha bra fester, stort hus och mycket sprit.
Louise låg i sängen. Tårarna rullade ner för hennes kinder. Allt hade gått så snett på grund av en förbannad fika. Hon och Mange va bara kompisar, men uppenbarligen va det inte okej enligt Kajsa. En enda jävla fika och Kajsa bara vände sig mot henne.
- Bortskämda jävla brat, skrek hon ut i rummet.
Kajsa skulle alltid ställa till med drama över små saker eller genom små hintar och handlingar få personer att inse att de inte va något jämfört med henne. Louise minns gången då hon sparat pengar i flera veckor för att ha råd med den snygga klänningen från Zara. Givetvis hade Kajsa dagen efter gått in och köpt den i alla de tre färger den fanns i, för att Louise enda klänningen inte skulle vara något märkvärdigt. Samtidigt hade hon på kvällar när allting brast för Louise, suttit och hållit om henne, vaggat henne i sina armar och sagt att allt skulle bli bra. Hur kunde hon vara så ombytlig.
Jesper och Jonas steg in genom dörren till den stora villan, halvt vinglande och med en flaska vin i handen.
- Nu blir det party tjejer, Jonas är här! Skrek Jonas.
Jesper såg honom försvinna in i ett av rummen, själv gick han in i köket. Överallt satt det folk, till och med uppe på köksbänkarna. Mange klappade till honom på axeln och nickade mot ett par tjejer. Men Jesper hade ingen lust att ragga på dem, de va säkert kompisar till Kajsas lillasyster. Vilket innebar att de inte ens var byxmyndiga. Iställer gick han ut i vardagsrummet och tittade sig omkring.
- Jeppe!
Han vände sig om. Tarja satt en bit bort och vinkade. Han gick dit.
- Hej, sa han och gav henne en kram.
- Hur är det? Du såg lite vilsen ut. Hon log. Det va bara Tarja som kunde le på det där sättet, med hela ansiktet så att det liksom lyste i ögonen på henne.
- Jo det var jag nog. Massa små skitar här ju.
- Jag vet, Klara har också bjudit folk. Hon nickade bakåt mot soffan.
Där satt primadonnorna i varsin ände med sitt lilla följe, lika sminkade och plastiga.
- Hur är det annars, frågade Tarja.
- Bra, segt i skolan.
- Och tjejen?
- Har ingen. Han vände sig mot henne och tittade på henne. Varför tror du att jag har det?
- För att jag känt dig sen du kröp på alla fyra på vår gräsmatta och vet att du är en schysst kille, varör skulle du inte ha en tjej liksom. Hon skrattade.
- Sant, helt otroligt att världens snällaste och snyggaste kille inte har en tjeje. Det är ju inte logiskt, sa han och de brast ut i ett gapskratt.
De va här. Hon visste det, hon hade sett Jesper. Vilket innebar att Jonas va där och då även Mange. Ikväll skulle hon få honom att välja. Det var hon eller Louise, och svaret skulle naturligtvis bli Kajsa. Hon visste det, han hade inte en chans att säga emot. Hon visste förmycket om honom, skaer som hans föräldrar inte skulle uppskatta. Sena kvällar på stureplan. Hur han smög in på toaletter varje fest för att dra i sig en sil. Hon hade gjort honom sällskap ett par gånger, men inte riktigt upplevt det där underbara som han gjorde. Hon levde hellre på alla andras tabbar, alla hållhakar som skapades på hennes fester.
Hennes mobil pep. Sms från Mange. "Var är du?" Inte där du är i alla fall, tänkte hon. Hon textade iväg ett svar, sa att hon va hemma, inte partysugen.
Hon la mobilen på golvet och somnade.
Någon timme senare vaknade hon av att telefonen ringde.
- Louise, svarde hon sömndrucket.
- Lollo du måste hjälpa mig.
Genast blev hon klarvaken.
- Mange? Vad är det?
- Hämta mig.
- Var är du? Hon reste sig och tände lampan, fasen vad ljust det blev. Vart var hennes byxor?
- I humlegården.
- Jag kommer, gå ingenstans. Hon la på och drog på sig en stickad tröja.
Fan vad hade han gjort nu, varför kunde han inte sluta med drogerna. Hon va arg och orolig på samma gång när hon låste dörren till lägenheten och sprang ner för trappan.
- UT!! Jesper kastade en bok efter sin lillebror.
Han stängde dörren till rummet och hakade i den lilla haspen som han själv monterat. Han kunde inte förstå varför hans föräldrar var tvungna att köra på policyn "Inga-lås-på-rummen". Och sen undrade de varför ahn inte tog med några kompisar eller tjejer hem, det gick ju inte att få vara ifred. Patrik smög ju in eller knuffade upp dörren på glänt och satt och tjuvlyssnade.
Jesper loggade in på facebook. Inget nytt, bara någon som kommenterat på någon annans foto. Han plcokade upp mobilen och skickade iväg ett sms till Jonas. Kanske kunde han tänka sig att hitta på något eller ännu bättre så visste han om någon fest som skulle äga rum senare under kvällen. Jonas, partykungen.
Louise tog upp mobilen. "Jag hatar dig", skrev hon. Men hon kunde inte förmå sig att skicka iväg det. Hela hennes värld skulle rasa. Iställer reste hon sig och gick ner i tunnelbanan, dags att åka hem.
Väl hemma ställde hon sg och tittade ut genom fönstret in till grannen som bodde rakt över. Trots att gardinerna var fördragna visste hon att de två små sönerna tittade på barnprogrammen. Hon gick bort till kokvrån och öppnade kylskåpet. Det fick bli två bananer och keso till kvällsmat.
Mobilen pep, ett sms från Kajsa. Hon läste det och kastade mobilen i väggen. Det jävla aset!
Kajsa tittade på displayen när sms gick iväg. Louise skulle få ångra allt. Man muckar inte med Kajsa. Vem trodde hon att hon var? Det va Kajsa som hade lyft upp henne från marken, det var hon som var orsaken till att någon ens visste vem Louise var. Fattade hon inte det, hon var ingenting utan Kajsa.
Telefonen ringde.
- Jesper.
- Tja mannen, party i solna ikväll. Kajsa du vet, pappasflicka.
- Ahh. Okej, jag är på. När drar vi?
- Vi drar till Mange på förfest, kom dit när det passar, du vet.
- Kommer. Tja.
Jesper la ner telefonen på skrivbordet. Han log åt Jonas, Kunde han ens säga en mening utan att säga "du vet"? Förmodligen inte.
Kajsa alltså, tjejen som de flesta killar hade hånglat med, men som ingen tycktes vilja ha. En riktigt bortskämd liten skit, men hon brukade ha bra fester, stort hus och mycket sprit.
Louise låg i sängen. Tårarna rullade ner för hennes kinder. Allt hade gått så snett på grund av en förbannad fika. Hon och Mange va bara kompisar, men uppenbarligen va det inte okej enligt Kajsa. En enda jävla fika och Kajsa bara vände sig mot henne.
- Bortskämda jävla brat, skrek hon ut i rummet.
Kajsa skulle alltid ställa till med drama över små saker eller genom små hintar och handlingar få personer att inse att de inte va något jämfört med henne. Louise minns gången då hon sparat pengar i flera veckor för att ha råd med den snygga klänningen från Zara. Givetvis hade Kajsa dagen efter gått in och köpt den i alla de tre färger den fanns i, för att Louise enda klänningen inte skulle vara något märkvärdigt. Samtidigt hade hon på kvällar när allting brast för Louise, suttit och hållit om henne, vaggat henne i sina armar och sagt att allt skulle bli bra. Hur kunde hon vara så ombytlig.
Jesper och Jonas steg in genom dörren till den stora villan, halvt vinglande och med en flaska vin i handen.
- Nu blir det party tjejer, Jonas är här! Skrek Jonas.
Jesper såg honom försvinna in i ett av rummen, själv gick han in i köket. Överallt satt det folk, till och med uppe på köksbänkarna. Mange klappade till honom på axeln och nickade mot ett par tjejer. Men Jesper hade ingen lust att ragga på dem, de va säkert kompisar till Kajsas lillasyster. Vilket innebar att de inte ens var byxmyndiga. Iställer gick han ut i vardagsrummet och tittade sig omkring.
- Jeppe!
Han vände sig om. Tarja satt en bit bort och vinkade. Han gick dit.
- Hej, sa han och gav henne en kram.
- Hur är det? Du såg lite vilsen ut. Hon log. Det va bara Tarja som kunde le på det där sättet, med hela ansiktet så att det liksom lyste i ögonen på henne.
- Jo det var jag nog. Massa små skitar här ju.
- Jag vet, Klara har också bjudit folk. Hon nickade bakåt mot soffan.
Där satt primadonnorna i varsin ände med sitt lilla följe, lika sminkade och plastiga.
- Hur är det annars, frågade Tarja.
- Bra, segt i skolan.
- Och tjejen?
- Har ingen. Han vände sig mot henne och tittade på henne. Varför tror du att jag har det?
- För att jag känt dig sen du kröp på alla fyra på vår gräsmatta och vet att du är en schysst kille, varör skulle du inte ha en tjej liksom. Hon skrattade.
- Sant, helt otroligt att världens snällaste och snyggaste kille inte har en tjeje. Det är ju inte logiskt, sa han och de brast ut i ett gapskratt.
De va här. Hon visste det, hon hade sett Jesper. Vilket innebar att Jonas va där och då även Mange. Ikväll skulle hon få honom att välja. Det var hon eller Louise, och svaret skulle naturligtvis bli Kajsa. Hon visste det, han hade inte en chans att säga emot. Hon visste förmycket om honom, skaer som hans föräldrar inte skulle uppskatta. Sena kvällar på stureplan. Hur han smög in på toaletter varje fest för att dra i sig en sil. Hon hade gjort honom sällskap ett par gånger, men inte riktigt upplevt det där underbara som han gjorde. Hon levde hellre på alla andras tabbar, alla hållhakar som skapades på hennes fester.
Hennes mobil pep. Sms från Mange. "Var är du?" Inte där du är i alla fall, tänkte hon. Hon textade iväg ett svar, sa att hon va hemma, inte partysugen.
Hon la mobilen på golvet och somnade.
Någon timme senare vaknade hon av att telefonen ringde.
- Louise, svarde hon sömndrucket.
- Lollo du måste hjälpa mig.
Genast blev hon klarvaken.
- Mange? Vad är det?
- Hämta mig.
- Var är du? Hon reste sig och tände lampan, fasen vad ljust det blev. Vart var hennes byxor?
- I humlegården.
- Jag kommer, gå ingenstans. Hon la på och drog på sig en stickad tröja.
Fan vad hade han gjort nu, varför kunde han inte sluta med drogerna. Hon va arg och orolig på samma gång när hon låste dörren till lägenheten och sprang ner för trappan.
Tanken med bloggen...
Själva tanken med bloggen är att det ska bli en reality-roman. Ni ska alltså kunna påverka storyn genom att lägga in en kommentar. När man läser vanliga böcker eller tittar på film så är allt redan bestämt, man kommer på frågor som aldrig fick något svar, man undrar varför vissa saker hände och varför ens favorit karaktär inte handlade på ett annat sätt. Nu är det slut på det, bara att slänga iväg en kommentar så kommer svaren och kanske blir dina idéer en del av storyn.
Inom kort...
Inom kort kommer jag här att börja skriva små inlägg i form av delar av en längre berättelse, alltså en blogg-följetong. Ni är varmt välkomna att ta del av den.
